Omställning att forska i coronatider

Den akademiska världen stöps om i pandemins spår: fysiska konferenser ställs in, forskningsmedel stryps och nya kommer till.
– Men undervisningen har påverkats mest, där behövs mer lärarstöd och nya verktyg för att säkra kvaliteten framåt, säger GU-forskaren Marta GonzalezAregall.

Av Hilda Hultén

Artikel ut LTS Rapport nummer 3 2020

Marta Gonzalez-Aregall är forskare och lektor i industriell och ekonomisk förvaltning, med fokus på maritim transport och logistik vid Göteborgs
universitet. Sedan 2019 är hon även föreståndare för Northern LEAD tillsammans med Chalmersprofessorn Mats Johansson.
– Det är en av sakerna som jag verkligen uppskattar med forskningen i Sverige, att den är så interaktiv och kollaborativ. Forskningen bedrivs
tvärvetenskapligt och i nära samarbete med industrin, olika lärosäten, institut och forskningscenter. I Spanien, där jag kommer ifrån så är det ett mer isolerat arbete att vara forskare, man jobbar mer inom institutionerna.
Marta Gonzalez-Aregall är ekonom i botten, och under grundutbildningen vid Barcelona universitet gjorde hon en utbytestermin i Lund.
– Jag gillade sättet man undervisar på i Sverige, hur lärarna jobbade interaktivt och stöttade studenterna. Jag ville också undervisa så, det var det som fick mig att välja forskarbanan.

Marta Gonzales-Aregall. Foto Johan Wingborg

Drömmen om Göteborg
Efter doktorsstudier vid Barcelona universitet och en post doc vid British Columbia i Vancouver tog Marta Gonzalez-Aregall en forskartjänst hos FN i Santiago de Chile, och 2017 dök postdoc-tjänsten på Göteborgs universitet upp.
– Mitt forskningområde är ganska smalt, och några av de främsta forskarna i världen fanns här i Göteborg, som Kevin Cullinane, Johan Woxenuis och Rickard Bergqvist. Det var lite av en dröm att få jobba här.
Nu har hon varit i Sverige i 3,5 år.
– Professionellt är det helt perfekt, Göteborg är världsledande inom maritim logistikforskning. Kollegorna är fantastiska, jag har otroligt mycket nytta av deras erfarenhet och kontakter.
Att återvända till Barcelona är heller inget alternativ, konstaterar hon. I Spanien är det en svår situation för akademiker och regeringen
tillsätter i princip inga nya forskarpositioner på grund av det ekonomiska läget.
– Den yngsta forskarna med fast anställning vid mitt gamla universitet är i fyrtioårsåldern. Inte heller det privata näringslivet är ett alternativ.
– Företagen har sällan utrymme att bekosta lönen till högutbildade.

Corona reducerar forskningsmedlen
Hon delar sin tid mellan undervisning och sin forskning, där hon just nu fokuserar mycket på luftföroreningar kopplat till sjöfart och godstransporter i stort. Men det senaste halvåret har arbetet förändrats mycket till följd av corona.
– Den största förändringen är att all undervisning ska ske digitalt. Det är en stor utmaning som lärare, att få kontakt med och att kunna entusiasmera studenterna. Interaktionen saknas.
Där behövs mer lärarstöd och nya verktyg om utbildningen ska fortsätta hålla hög kvalitet, menar hon.
– Det finns en hel del att göra för att komma ikapp.

I forskningen är skillnaden inte lika stor
– Fysiska konferenser ställs in, så nätverkandet minskar. Men själva forskningsprocessen var i stort sett redan digitaliserad.
Dock har pandemin gjort att svångremmen dragits åt kring forskningsmedlen.
– Det har inte varit totalstopp, men en reduktion av medel att söka. Många drar in eller skjuter finansieringsrundor och stipendier på framtiden.
Samtidigt kommer nya utlysningar som handlar om just corona, påpekar hon.
– Som forskare gäller det att anpassa sig, kanske styra om forskningen och hitta coronavinklar i projekten. Det gäller att ha förmågan att tänka om snabbt, och söka de medlen istället.


Av Hilda Hultén

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *