“Logistik har alltid varit mitt liv”

Efter osannolika 70 år som journalist och 20 år med LTS Rapport går Nils-Erik Lindell i pension. Foto Barbara Lindell

Han hade kunnat få en fet lön som informatör i något storbolag. Men för Nils-Erik Lindell har journalistiken alltid varit ett självklart val. Vid årsskiftet gick han i pension, efter 20 år som redaktör för LTS Rapport och ett helt liv som journalist i logistikens tjänst.

 

Dalmålet skiner igenom, trots att Nils-Erik Lindell sedan decennier slagit ned bopålarna i Västsverige. Vid årsskiftet gick LTS Rapports mångårige redaktör och en av Sveriges viktigaste logistikprofiler i pension. Med viss tvekan – kan märkas.

– När man är 84 år får man kanske inse att man gått lite över pensionsåldern. Jag hade gärna fortsatt, men min fru tyckte det var dags att sluta.

Han började som redaktör på dåvarande transportstiftelsen VTS 1996, som 1999 bytte namn till LTS. Och det är väl inte så dumt att pensionera sig, erkänner han.

– Men det är svårt när man har ett så fruktansvärt roligt jobb. När jag var 65 tänkte jag inte alls på pension, jag bara fortsatte.

Journalistyrket var ett tidigt val. Första publiceringen fick han som 13-åring i lokaltidning och som 15-åring började han göra skoltidningar. Genom åren har han haft en rad journalistuppdrag, bl a 20 år på Svenska Dagbladet, 12 år på legendariska Göteborgs handels- och sjöfartstidning och skribent bl a på Transportnytt, Inköp & Logistik och Intelligent Logistik. Transporter och logistik har han alltid bevakat, ända sedan första fasta jobbet på Borlänge Tidning 1958.

– Logistik är väldigt viktigt och fruktansvärt intressant. Min far var lastbilsåkare och farfar var häståkare. Även dottern Åsa valde logistik som bana, så intresset har väl funnits i blodet.

 

Stasi-misshandel

Under DDR-tiden på 70- och 80-talen bevakade han handelsmässan i Leipzig för Svenska Dagbladets räkning och besökte DDR minst ett par gånger om året.

– Det var en annan värld. Jag brukade ha med mig en knippe bananer och folk kastade sig över dem, både journalister och andra. Det fanns ju inte bananer i DDR.

– Stasi var i hälarna på mig, har jag förstått sen. De gillade väl inte att jag skrev vad jag såg och upplevde.

Samma år som muren föll, 1989, blev han misshandlad på en gata i Leipzig, helt oprovocerat. Han blev medvetslös, men klarade sig med blåmärken.

– Det var väldigt obehagligt. Jag är övertygad om att det var Stasi. Varför skulle någon slå ned mig, utan att stjäla något?

 

Nobbade Säpo

Vid ett tillfälle blev han erbjuden jobb som svensk spion i Östtyskland.

– Säpo ringde mig och frågade rätt ut om jag inte ville spionera. Jag trodde att någon skämtade med mig, men jag kollade upp numret och det gick faktiskt till säkerhetspolisen.

– Jag svarade nej naturligtvis, en journalist kan inte vara spion.

Andra yrken har aldrig lockat honom.

– Jag hade kollegor som lämnade journalistiken för välbetalda jobb på storbolagens informationsavdelningar. Men jag tackade nej, det intresserade aldrig mig.

 

Slår ett slag för närsjöfart

Sjöfart ligger Nils-Erik Lindell extra varmt om hjärtat.

– Jag gjorde mitt första reportage i Rostocks hamn 1973, sen har intresset för sjöfart funnits där.

– Men det är ju ofattbart hur konflikten i hamnen kan få fortgå, att två fackförbund ska kunna bråka med varandra och sätta hela Sveriges handel och export på spel. Det är bedrövligt.

Varför inte inlandssjöfarten och kustsjöfarten utnyttjas mer är något han inte heller förstår.

– Göteborgs hamn är ju även hamn för Oslo. Men jag har alltid tyckt att det är konstigt att inget gods går med kustsjöfart till Norge. Är det något jag vill slå ett slag för så är det nog det.

Som 80-åring fick Nils-Erik Lindell ett nytt jobb som journalist på Front Seat, en kortlivad, men ambitiös satsning. Men efter smått osannolika 70 år i pennans tjänst är det – kanske – dags att sätta punkt.

– Egentligen borde jag ha dåligt samvete, jag har fortsatt ta upp plats på arbetsmarknaden och inte släppt fram yngre förmågor. En ursäkt är att det inte funnits så många journalister, som ansett sjöfart vara ett viktigt ämne, inte heller logistik och transporter.

Att skildra utvecklingen i Västsverige och logistikens framfart har gett honom stor behållning.

– I Göteborg spelar logistiken stor roll. Intresset för logistik har ökat, numera förstår de flesta hur centralt ämnet är.

– Det har varit fantastiskt kul, jag hoppas att jag bidragit till att sprida kunskap och driva utvecklingen framåt. Men det är upp till andra att avgöra.

Och nog jag som LTS Rapport-läsare intyga att behållningen varit mycket stor – även för oss.

Text Hilda Hultén

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *